
Sorg är något som vi alla blir drabbade av någon gång i livet, hur den sedan uttrycker sig, är ju en fråga…
Min far gick som sagt bort den 12 april och begravdes den 28:de…….Jag har än i dag inte gråtit …….
När vi blev tvugna att avliva vår förra hund för några år sedan, grät jag i flera dagar…..
Älskade jag hunden mer än min far?????……….
Naturligtvis inte…….men han har de senaste åren haft smärtor och sakta blivit sämre ……..mest sovit……
Så jag känner en stor tacksamhet att det gick fort när det skulle. (även mor tycker det)……..han hade druckit vatten och var på väg in till sängen……..En sekund så var hans liv slut…..
Jag saknar honom oändligt mycket, men tanken att han kunde ha legat som ett kolli gör att jag inte är ledsen………
Är jag konstig..???? okänslig??????.


















